Idag fick jag äntligen fatt i en duglig slagborrmaskin från en maskinuthyrningsfirma. En rejäl borrkrona på 37 mm var visst vad som behövdes för snigeldynamit (expanderande betong). Den måttligt hygglige uthyraren betonade gång på gång hur himla dyrt borret var, och som grädde på moset var han vänlig nog att ställa in maskinen på ”borr” istället för ”slagborr” och muttrade något om ”den inställningen ska det va”.

Jag funderade hela bilresan ut till torpet vad i helskotta det var för ett skämt han drog, eller om det var något magiskt borr han hade gett mig som skulle skära igenom graniten som hett smör.

Men nej, efter 5 minuter förstod jag att han inte hade alla indianer i kanoten. Jag ställde om maskinen till slagborr och i takt med mina vibrerande inälvor började stenen äntligen damma.

Trots den ”kraftfulla” apparaturen, så tog det närmare 7 timmar att få till de här tre hålen. Då räknar jag visserligen med lunch och raster, men det var inget dåligt dagsverke. Borra i granit, det gör jag dock aldrig igen.

När det blir lite varmare ska vi fylla hålen med snigamit och hoppas på det bästa. Frågan är dock om man vågar använda lågprisvarianten från Byggmax eller om man ska lägga ett par hundra extra på en ”riktig” sort. För att borra nya hål är inte ett alternativ…

Äntligen en helgdag utan stormvarningar och översvämning. Strålande solsken fick vi denna arbetsdag, vilket gjorde att det nästan var ett nöje att rulla sten. En efter en fick vi ut de kvarvarande stenbumlingarna som vi staplat inomhus. De två största är ju ännu kvar tyvärr, vilka vi måste spräcka med snigamit. Men det börjar se betydligt fräschare ut i bygget. Med solstrålar som sipprar in så ser det med lite fantasi nästan hemtrevligt ut. Förhoppningsvis hittar jag en rejäl slagborr att hyra till nästa besök så att vi en gång för alla blir klara med det här stenbrottet.

När man inte trodde att det kunde finnas fler stora stenar kvar, ja då gräver man självklart fram en bautasten som på bilden nedan. Efter tio skottkärror med lera och en måttlig mängd träning, så hittade vi en riktig utmaning när vi grävde fram det sista lagret i skorstenen. Nu är det bara fyra stora stenar kvar, varav det ena är något av det sjukaste vi sett. Det är ytterst tveksamt att vi kan dra ut den här genom dörren. Antagligen får vi ge oss ut på jakt efter en slagborr modell stor så att vi kan spräcka den med snigeldynamit.

Man kanske kan elda på stenen och spräcka den med kallvatten…? Om ett gäng egyptier utan stålhåttor kunde bygga pyramider mitt i öknen, så ska vi nog kunna förflytta det här åbäket på något vis. Men det blev inte av idag.

När man tror att det inte kan finnas fler hemligheten gömda i det gamla torpet, så får man sig plötsligt en överraskning. I arbetet med att riva den gamla murstocken så skulle vi idag lyfta bort en måttligt tung plåt. Sisådär tre centimeter tjock och 80×70 cm. Nemas problemas tänkte vi.

Efter en rejäl kraftsamling vände vi på plåten och fick se ett detaljerat motiv. Tyvärr väldigt rostigt så det var svårt och se allt, men man kan urskilja något form av motiv med två människor och överst en ängel med pilbåge. Ser ingen annan förklaring än att det är lille amor som blivit avbildad i gjutjärn. Nederst på plåten fanns ett mer exotiskt motiv med palmer och en elefant med stora betar. Trevlig överraskning, men samtidigt kan man ju nu inte kapa upp det hela med vinkelslipen som vi hade tänkt, utan måste klura ut vad vi gör med klumpen.

Efter en stunds forskning så verkar det vara en så kallad sättugnshäll, möjligen från det småländska järnbruket i Ålshult någonstans i närheten av Tingsryd. Ett stort stycke historia, som kan vara så gammalt som mitten av 1600-talet.

Frågan är vad vi gör med hela. Åbäket är nästintill för tungt för att flytta iväg så vi får väl helt enkelt smörja in det med motorolja och låta det stå tills vi hittar lämplig viloplats.

Nu när vi fått bort bautastenen kunde vi fortsätta med rivandet av den gamla murstocken. Tyvärr hade frugan åkt på något virus i veckan så jag fick sköta byggandet själv den här helgen. Efter ett tjugotal fulla skottkärror och otaliga tunga stenar, så är man lagom mör i kroppen. Men nu är det bara drygt 2 kubik kvar att riva. Det är i alla fall skönt att murstocken inte är bärande som en del kan vara.

Här är det tänkt att det ska bli ett badrum med tiden, på knappt 8 kvadratmeter. Litet men funktionsdugligt, är förhoppningen. Enligt ritningen vi gjort så ska det hela få plats men när man ser det i verkligheten så undrar man verkligen hur det ska kunna rymmas både toa,  dusch och tvättmaskin på en sådan liten yta.