Ska man odla kan man likväl förb*nnat odla rejält! Därför har vi nu grävt ner 15 kilo sättpotatis och ber varje kväll en bön för att elstängslet ska funka och vildsvinen hålla sig borta. Amen.

Sorterna vi satsat på är huvudsakligen Asterix för att den har ett tjockare och tåligare skal, som gör det enklare att lagra potatisen en längre tid. Men något kilo ”Rocket” ligger även i backen, vilket är en väldigt tidig sort som förhoppningsvis blir färskpotatis till midsommar.

Åkern är ett virrvarr av stockar och grenar som ligger kors och tvärs. Förutom att det ser förjävligt ut, så är det ett rejält slöseri med biomaterial. Därför har jag nu börjat anlägga tre rejäla längder med ”hugelkultur”; en metod för att skapa upphöjda bäddar utan att köpa en massa dyr jord eller behöva schakta och göra fint. Nej, bara stapla, blanda och låt det ruttna. Gärna riktigt grova stockar i botten, varvat med lager av grenar, jord, kompost, ogräs, kartong eller vad man än har tillgängligt. Vips är det bara att plantera.

Man kan säga att det är en sorts komposthög, men istället för att vänta en massa år tills allt har brutits ned till fin jord, så kan man odla direkt i komposthögen. Efterhand sjunker det hela ihop så man får fylla på med nytt material i lager. Perfekt för att odla sånt som växer ovan mark, t.ex. kålsorter eller pumpa.

Det här året har vi tänkt odla lite flitigare, vilket krävde att vi rensade upp den igenväxta åkern. Spade och kratta var alldeles för tidskrävande, så vi investerade i en elektrisk jordfräs. Trots sin låga effekt på 1050w och blygsamma pris så fick den jobbet gjort. På bara några timmar så var hela landet på cirka 60kvadrat helt uppkört och ogräset bortfortslat.

Jordfräsen Scheppach MTE380 finns även i lite större modell med 6 blad och 1500w, men jag är ändå glad att vi satsade på den mindre. Troligtvis har den exakt samma storlek på växelhuset som den stora modellen, men eftersom motorn är lite svagare så är det mindre risk att man kör sönder snäckväxeln. Motorn ”segar ner” när det blir lite för tungt, vilket dock är bättre än att hela växellådan stryker med. Styrkemässigt så klarade den ändå av det tjocka gräset som du kan se på bilderna, dock trasslar rötterna in sig rejält så man får ta en paus ibland och slita loss det värsta från rotorn. Men det är ändå bra att låta den vila ibland, så motorn får en chans att svalna av.

Sen så är det klokt att slipa till bladen på jordfräsen med en vinkelslip så att de är riktigt vassa innan man kör igång. Konstigt nog så var de helt oslipade ur kartongen.

Elstängsel är också ett måste, för det kryllar av alla sorters vilt. Plus att det ska upp parfymtrasor och blänkande girlanger. Men den här blygsamma plätten får räcka för i år, sen är tanken att riva upp ytterligare mark med tiden. Totalt finns ungefär tre gånger så stor yta som duger till grönsaksodling. Resten av hektaret får bli fruktträd och julgranar.

Ingen har väl undgått vid det här laget att man kan använda AI till det mesta. Så därför tänkte jag lite spontant testa om det kan skapa en trädgårdsdesign. Så jag laddade upp bilden nedan och bad mackapären att spotta ut en modern trädgårdsdesign…

Resultatet jag fick var detta…

Inte helt katastrofalt måste jag säga. Med ytterligare instruktioner och bättre ursprungsbild så kan man nog skapa rätt så vettiga skisser för inspiration. Att anlägga det i verkligheten är dock betydligt mer tidskrävande.

Då var det klart. Torpets första omgång julgranar är planterade, hela 250 st. Med tiden så ska mer av den gamla åkern röjas så det kan planteras ännu fler granar en gång om året, och förhoppningsvis kommer de första julgranarna vara redo till försäljning om en 6-7 år.

Plantorna vi körde på var klassisk barrotad rödgran, med något vitt bekämpningsmedel för snytbagge. Till sensommaren så ska vi nog även sätta små plasthattar på topparna för att hindra rådjuren från att gotta i sig årets tillväxt.

Men tyvärr är det inte bara att plantera och glömma bort. Nej, julgranar kräver en hel del kärlek. Man måste köra röjsåg runtom en gång om året så att undervegetationen inte växer in i ”barrverket”. Sedan efter tre år ska man klippa bort de nedersta grenarna för att få en finare bas, och såklart även beskära en del på sidorna så att de växer sig täta och fina. När granen väl nått en lagom höjd så klipper man av toppskottet så att den inte sticker iväg och blir för lång. Men då vill åbäket såklart skjuta sidoskott istället, så då får man gå och klippa bort dem så det bara blir en fin och kraftig topp att sätta julstjärnan i. Ja lite jobb är det ju såklart…

Nästa sommar har vi tänkt flytta upp odlingar bredvid huset, men för att solen ska nå fram behöver vi fälla ett par träd. Det första stora bokträdet gick alldeles utmärkt att få omkull, men efter en hård arbetsdag på hela 15 minuter så fick jag kasta in handduken och åka hem. Ryggskott. Bilfärden hem kunde nästan liknas vid en förlossning eller kanske rentav en exorcism om man ska väga in alla svordomar. Men nu är jag tillräckligt hög på ibuprofen och voltaren för att orka slänga ihop ett blogginlägg.

Städa bort riset och klyva stock får jag helt enkelt göra en annan dag.

Det lär nog dröja innan vi bygger en fullfjädrad altan, så därför får vi nöja oss med det här fantastiska golvet av återbrukat tegel. Två dagars hårt slit, sjuhundrafjorton myggbett och sand för 200 kronor.

Vanligt tegel är dock inte frostbeständigt, så tills vi har fått upp skärmtaket får vi täcka golvet med en presenning eller gammalt granris på vintern. Skulle någon frysa sönder så är det enkelt att byta och eftersom allt teglet var gratis (skänkesannons på blocket) så lär man inte ligga sömnlös över det.

Skärmtak, pergola och lite vinrankor så ska det nog duga ett par år för både morgonkaffe och kräftskiva. Det som skymtas nere till vänster på bilden är granitblocket som ska ligga nedanför dörren som ett trappsteg om vi kan klura ut hur vi flyttar tvåhundrakilosåbäket utan att bräcka teglet på vägen.

Det har varit en svår sommar och alldeles för kallt och blött, men trots det ger inte våra små växter upp i första taget. Vitlöken gillar dock inte det sura vädret och flertalet hade börjat ruttna bort, så vi fick dra upp överlevarna lite tidigare än tänkt. Därför var de inte så jättestora men desto godare.

Men roligast av allt är att vår första zucchini börjar närma sig skörd. Att de ens klarar att bära så stor frukt från en så liten kruka är fascinerande, men det är massor av honblommor på gång så bara det kommer lite mer sol så får vi nog med zucchini för att mindre buffé. Även våra gula zucchini börjar få frukter nu, även om de inte är lika stora som bamsingen nedan…

Det är torrt så det knastrar i gräset när man går, men potatisen är åtminstone grön och frodig. Den växer så fort att man knappt hinner med att kupa upp jord, men det får bli som det blir. Det var mest tänkt som ett experiment och övning inför framtidens odlingar.

Tomaterna i växthuset var tyvärr inte jättepigga men de lever och blommar ännu. Att elen hade slagit ifrån i vår elmätare hjälpte inte direkt för den automatiska bevattningens skull, men växthuset håller kvar fuktigheten rätt så bra plus att man nästan kommer ner till grundvattnet med ett rejält spadtag eller två.

Det växer snabbt upp gräs och ogräs runt plantorna, så någon gång i framtiden det vore inte fel att investera i en bra kompostkvarn så att vi kan göra vår egen flis att täcka med mellan raderna.

Det kan ju bli lite tjatigt med alla enformiga bilder på brädor och bygg, så här kommer ett kollage med lite av våra vackra blommor. En försmak på den permakultursträdgård det ska bli med tiden.