Nu har vi öppnat vårt kinderägg för att se vad vi fick. Det blev inte riktigt så bra som vi hade hoppats på. Närmast skorstenen hade det förkolnats perfekt, men längre ut var det inte varmare än en finsk bastu.

Det blev lite ynka kolbitar, men knappt tillräckligt för en grill. Om det ska komma upp i högre temperaturer får vi nog bygga en större kamin under och kanske isolera utsidan. Själva principen bakom konstruktionen funkade klanderfritt, så med en del modifikationer kan det säkert bli perfekt. Men det får bli ett annat år…

Nu har det äntligen premiäreldats i kolmilan. Det hela verkade fungera precis enligt förväntan och skorstenen vrålade som ett bergatroll när tjäran och pyrolysgaserna cirkulerade ut ur veden och tillbaka in i kaminen. Termometern gick dock aldrig över 150 grader så det återstår att se om det blev tillräckligt varmt för att förkolna innehållet. Tyvärr vet vi inte förrän allt har svalnat och vi öppnar upp.

För att täta skarvarna petade vi in blöt kattsand. Kanske inte den optimala tätningen, men har inte hittat något bättre som klarar de höga temperaturerna. Billigt är det också, vilket ju alltid är trevligt.

Skorstenen på plats, sen eldade vi på i knappt 5 timmar. Det är bra sug i kaminen så man fick konstant mata in pinnar. För att det ska bli så bra drag som möjligt måste man ha just spetor att elda med, om man trycker in ett vedträ så blir det för dålig cirkulation.

Sedan blev det naturligtvis lite annat gjort också i regnet, men inget som är spännande nog att rapportera om i bloggen.

To be continued!

Idag kom det upp lite fler reglar på huset, så nu måste vi skaffa fram lite mer ytterpanel. Ska ju vara rätt bra väder framöver så kan nog vara klokt att passa på att få ordning på det hela nu, så man inte bygger in en massa fukt i väggarna.

Sedan svetsade jag klart min kolmila. Det var en spricka i slangpaketet till svetsen, så gasen kom inte fram dit den skulle. Men som tur var hade jag en rulle flussfylld tråd liggandes som klarar sig utan gas, dock ser svetsfogarna ut som fågelskit. Men efter en eldning lär tunnan ändå inte se så vacker ut.
Nu håller vi tummarna för att konstruktionen fungerar också, för det fanns ju inga ritningar att följa. Mitt på tunnan borrade jag även in en rökgastermometer, så att man vet om det kommer upp i tillräcklig temperatur för att förkolnas.

Nu har byggandet påbörjats utav pyrolyspannan som jag ska använda för att tillverka grillkol. Vi har nämligen gott om ved men ingen kamin i huset. Däremot grillas det okristligt mycket, varför vi testar att göra grillkol av allt virke istället.

Rökröret mitt i tunnan är ett avgasrör på 3 tum och det lilla röret på sidan är till för att leda ut ånga och pyrolysgaser (gengas, kolmonoxid, tjära m.m.) som bildas när veden torrdestilleras. Avgaserna återförs ner i kaminen som ska sitta på undersidan och eldas upp så att man inte släpper ut för mycket växthusgaser i atmosfären, plus att det ger extra bränsle till processen.

På bilden ovan ser man hur det kommer se ut när lock och skorsten är på plats. Jag måste även köpa en grilltermometer att borra in i sidan så man vet när ”steken” är färdig. Minst 350 grader behöver all ved komma upp i för att förkolnas tillräckligt. Utsidan på tunnan ska isoleras med stenull för att få jämnare värme och för att slippa elda som en dåre.

Som du kanske har märkt så ser bloggen lite annorlunda ut än igår. Det var lite tekniska bekymmer så det fick bli en ominstallation, men förhoppningsvis finns det tid i veckan att snygga till det hela igen.

Om en månad eller två ska nog veden vara torr nog för att göra grillkol av. Men om man fyller ett plåtfat på 216 liter så blir det väldigt mycket kol, sisådär 20 säckar per per omgång. Ska man ge bort i present eller ta med sig till partyt så vill man ju ha lite finare påsar, så idag roade jag mig med att trycka upp ett par papperspåsar…

Eftersom jag har lyxen att äga en datorstyrd laser, så brände jag in mönstret i dekorgummi och limmade fast på en träskiva. Sedan rullar man färg över stämpeln med en gummirulle på samma sätt som när man gör linoleumtryck, därefter är det bara att pressa ner på påsen med all sin kraft och vips har man personliga påsar!

Nu har vi klyvt veden för denna gången. Ställningen vi byggde passade precis, dock har vi ju ett par träd till att fälla men de kanske vi väntar med ett år.

Sedan fick vi äntligen tummen ur och sågade till plankor till sista knuten på uthuset. Det är nästan tradition att alltid ha en list eller liknande kvar som aldrig blir av. Men nu skedde det äntligen, dock fanns ingen rödfärg på lagret så det får bli nästa gång. Sen kan vi sätta tillbaka lockläkten över springorna och kalla det klart. Eller förlåt, jag såg nu att det saknas ett stuprör också…

Nu är vi ett gäng väldigt sega skogshuggare. Dags för vin och risotto, för det ska visst hjälpa mot ömma leder.

Det blev ingen byggdag i helgen som det var tänkt, för något litet virus har hittat sig in i nosen på mig. Förhoppningsvis är det covid19, så att man blir immun och slipper bry sig om det något mer den här säsongen. Men man får helt enkelt sitta hemma med en kopp hett kaffe och planera istället.

Till exempel har vi det här lilla inköpet som jag lämnade av i ladan vid senaste besöket. Ett plåtfat med lock och låsring för endast 200 riksdaler, som vi kommer svetsa om till en modern kolmila. Man svetsar helt enkelt in en stor skorsten (”rocket stove” för den insatte) i mitten av plåtfatet och eldar som tossig. Inuti plåtfatet fyller man upp med en massa björkved som i avsaknad av syre förkolnas (”pyrolys”) istället för att brinna upp, så man får grillkol som räcker till hela släktens årsbehov. Betydligt bättre än att köpa skräpet de har på biltema och liknande, som är ompackat och uppmärkt i Polen men ursprungligen kommer från Afrika. Inte alltför sällan är virket illegalt avverkat och tillverkas genom eldning av sopor och gamla bildäck. Endast någon promille av grillkolen som säljs i Sverige är faktiskt tillverkad här.

Vi har ju ingen kamin i huset och det lär dröja tills vi gör utbyggnaden där eldstaden är tänkt att vara, men vi har gott om lövträd som behöver sågas ned. Så då slår vi två flugor i en smäll och att bli självförsörjande på grillkol är ju ett stort plus.

Sedan blir man ju lite besvärad när man sitter och tittar på husväggen i bilden ovan.  När vi spikade igen det gamla fönstret så lappade och lagade vi det hela istället för att byta ut all panel vilket gjorde att lockläkten hamnade med lite olika avstånd. Man tänkte att man skulle vara lite smart och spara några hundralappar, men perfektionisten i mig värker rejält. Så vi får se om vi gör om det hela eller om jag lyckas avskriva det hela som ”lantlig charm”.