Utsikten är visserligen fin från loftet, men det är på tiden att det kommer upp lite panel. Idag drog vi bort presenningen och satte upp de sista reglarna på utsidan, så nu är det bara att spänna upp lite vindpapp och spika panel. Om det nu finns nåt virke kvar att köpa hos bygghandlarn vill säga. Man har ju hört talas om nån virkesbrist på nyheterna som följd av att alla pandemisvennar ska bygga altan som substitut för att de stackarna inte kan åka på solsemester.
Så skönt det hade varit att börja från noll. Grävmaskin, makadam, gjuta grund. Enkelt. Men så är inte fallet. Planteringsspade och borste är vår tillägnade utrustning för att ta sig ner till grunden. Man får spotta, fräsa, krafsa och svära men till slut har man tagit sig ner en halvmeter och rensat mellan de kantiga småländska uråldersstenarna.
Som jag förklarat i tidigare inlägg, så ska grundmuren putsas från insidan med bruk för att den ska bli stadig och tät. Det är som kallast ytterst mot muren varför man fyller upp extra mycket där med kapillärbrytande och aning isolerande lecakulor, sen lite linisolering på toppen.
Bara att jobba, jobba. Hoppas fina vädret håller i sig.
Tur man har gift sig med en riktig amasonkvinna som är ett med spaden. Skottkärrorna rullade på som i en stollagång men nu är det tömt på kolstybb och mossa i mullbänken. Nästa gång ska jag kräla på alla fyra och gräva ur det sista ut mot grundmuren så den kan cementas från insidan för att hålla gnagare ute.
Det var f*n vad golvplankorna satt, men den här gången hade jag förstärkning med mig, i form av en domkraft. Bara att pumpa upp tills det smäller till och spiken drar igenom plankan. Några av spikarna satt dock så djävelusiskt att hela golvbjälklaget lyfte.
Men skam den som ger sig, nu är golvet väck. Nu ska man bara se vilken vän man ska lura till att skyffla bort kolstybben….?
Skönt var det dock att se att golvbjälklaget (”stockarna”) var i toppskick. Lite maskätet såklart, men fullt funktionsdugligt, vilket sparar mig hutlöst många timmar. Det är bara att slafsa på lite olja så blir det som nytt.
När kolstybben sedan är borta kan jag putsa och täta murstocken från insidan och sedan fylla upp igen med lecakulor och isolering. För idag är det minst sagt lite blåsigt genom grunden…
Idag blev det äntligen lite plats i kalendern för en tur till sommarstugan. Blev väl inga stora projekt gjorda, men vi städade upp lite i huset och rev de sista gamla skåpen och annat så vi kommer åt resten av golvet.
Det var så länge sedan vi var på plats, så man behövde åka dit bara för att ta en titt och kunna planera lite vad som ska göras under sommarens byggomgång. Ska bli skönt att dra igång igen…
Som du kanske märkt så har det inte blivit nåt byggande i torpet på ett bra tag, men det ska komma igång igen snart hoppas jag. Lagom till att vårsolen tittar fram igen.
Firman har nämligen gått oskäligt bra, varför jag inte haft en enda ledig dag sedan i mellandagarna. Men fördelen med att jobba sjudagarsveckor, är att det nog inte kommer bli några bekymmer att bekosta bygget framöver. Kanske rentav blir lite över för att hyra in snickarhjälp…
Det är galet korta dagar nuförtiden. När man ändå sitter inomhus och jobbar tänker man inte så mycket på det, men när man är långt ute i skogen och ska snickra blir det högst märkbart.
Idag blev det äntligen en tur ut i skogen, ja förmodligen den sista för det här året. Därför blev det lite fix och trix för att göra bygget redo för det nya året. Bland annat flyttade vi undan det stormfällda trädet som låg i vägen för infarten och konstaterade samtidigt att min gulliga lilla motorsåg mer kan klassas som en tandpetare än en cellulosaslaktare.
Menyn för dagen var vegokorv grillad på vår alldeles egentillverkade grillkol, och vilken klass den höll! Vi tände på och hann knappt öppna korvpåsen innan glödbädden var ett faktum. Det kan nog bli något av det där med tiden, när vi får ordning på kolmilan…
Sen avslutade vi en mycket lång dag med att skyffla kolstybb i torpet till efter att mörket hade fallit. En mycket bra dag, men skönt att den är över. Eftersom vi vill återanvända de antika men välbehålla golvplankorna, så tar det en evighet att bända upp det med kofoten, ja säkert en kvart per planka. Gamla hus är verkligen byggda för att hålla, vilket förmodligen är anledningen till att varenda golvplanka är fastnitad med en handfull decimeterlånga handsmidda spikar som efter hundra år nästan blivit ett med golvbjälklaget. Med andra ord, det här kommer ta tid…
Det har blivit bara någon enstaka tur till torpet den senaste tiden, dumma livet till att komma i vägen hela tiden! Lite småfix har det trots allt blivit gjort men som inte varit värt att rapportera om, sedan att vi flyttat till en större lägenhet har inte heller gjort att tid och pengar funnits i överflöd.
Vi kommer nog ta det lite lugnt med snickrandet under vintern, men ska försöka göra en kraftansamling om någon dag och få lite gjort så att man med gott samvete kan fira jul.
Ja vad säger du, är det inte redo för inflytt?
Nej det blir nog att vänta ett tag till. Först ska golvet med all gammal kolstybb skyfflas bort. Alla möss som bor där blir väl förmodligen besvikna, men det här är ju vårt hus. Den stora frågan blir ju sedan om vi ska fylla på med ny biokol efteråt, eller något modernare alternativ. Den gamla metoden har ju uppenbart funkat i 200 år eftersom bjälklaget under är som nytt och längre än så kommer vi nog inte leva ändå.
Sedan känns det både byggnadsvårdsriktigt och miljövänligt att binda kol i golvet. Men då får vi se till att få ordning på vår egen kolmila först. Att köpa grillkol på Ica är inget gott alternativ.
Nu har vi även rivit fönstret som syns till höger på bild. Hålet ska flyttas någon decimeter åt sidan och upp, så att vi kan fortsätta regla upp långsidan på utsidan för isolering och panel. Gamla fönstret satt inte mitt emellan takbalkarna vilket hade sett konstigt ut, men snart så är allt proportionerligt och trevligt. Innan var ju takbalkarna dolda i golvet till vinden, men nu när de är blottade så får man ju snygga upp det lite.
Nu har vi öppnat vårt kinderägg för att se vad vi fick. Det blev inte riktigt så bra som vi hade hoppats på. Närmast skorstenen hade det förkolnats perfekt, men längre ut var det inte varmare än en finsk bastu.
Det blev lite ynka kolbitar, men knappt tillräckligt för en grill. Om det ska komma upp i högre temperaturer får vi nog bygga en större kamin under och kanske isolera utsidan. Själva principen bakom konstruktionen funkade klanderfritt, så med en del modifikationer kan det säkert bli perfekt. Men det får bli ett annat år…
