Idag blev det äntligen lite plats i kalendern för en tur till sommarstugan. Blev väl inga stora projekt gjorda, men vi städade upp lite i huset och rev de sista gamla skåpen och annat så vi kommer åt resten av golvet.
Det var så länge sedan vi var på plats, så man behövde åka dit bara för att ta en titt och kunna planera lite vad som ska göras under sommarens byggomgång. Ska bli skönt att dra igång igen…
Som du kanske märkt så har det inte blivit nåt byggande i torpet på ett bra tag, men det ska komma igång igen snart hoppas jag. Lagom till att vårsolen tittar fram igen.
Firman har nämligen gått oskäligt bra, varför jag inte haft en enda ledig dag sedan i mellandagarna. Men fördelen med att jobba sjudagarsveckor, är att det nog inte kommer bli några bekymmer att bekosta bygget framöver. Kanske rentav blir lite över för att hyra in snickarhjälp…
Det är galet korta dagar nuförtiden. När man ändå sitter inomhus och jobbar tänker man inte så mycket på det, men när man är långt ute i skogen och ska snickra blir det högst märkbart.
Idag blev det äntligen en tur ut i skogen, ja förmodligen den sista för det här året. Därför blev det lite fix och trix för att göra bygget redo för det nya året. Bland annat flyttade vi undan det stormfällda trädet som låg i vägen för infarten och konstaterade samtidigt att min gulliga lilla motorsåg mer kan klassas som en tandpetare än en cellulosaslaktare.
Menyn för dagen var vegokorv grillad på vår alldeles egentillverkade grillkol, och vilken klass den höll! Vi tände på och hann knappt öppna korvpåsen innan glödbädden var ett faktum. Det kan nog bli något av det där med tiden, när vi får ordning på kolmilan…
Sen avslutade vi en mycket lång dag med att skyffla kolstybb i torpet till efter att mörket hade fallit. En mycket bra dag, men skönt att den är över. Eftersom vi vill återanvända de antika men välbehålla golvplankorna, så tar det en evighet att bända upp det med kofoten, ja säkert en kvart per planka. Gamla hus är verkligen byggda för att hålla, vilket förmodligen är anledningen till att varenda golvplanka är fastnitad med en handfull decimeterlånga handsmidda spikar som efter hundra år nästan blivit ett med golvbjälklaget. Med andra ord, det här kommer ta tid…
Det har blivit bara någon enstaka tur till torpet den senaste tiden, dumma livet till att komma i vägen hela tiden! Lite småfix har det trots allt blivit gjort men som inte varit värt att rapportera om, sedan att vi flyttat till en större lägenhet har inte heller gjort att tid och pengar funnits i överflöd.
Vi kommer nog ta det lite lugnt med snickrandet under vintern, men ska försöka göra en kraftansamling om någon dag och få lite gjort så att man med gott samvete kan fira jul.
Ja vad säger du, är det inte redo för inflytt?
Nej det blir nog att vänta ett tag till. Först ska golvet med all gammal kolstybb skyfflas bort. Alla möss som bor där blir väl förmodligen besvikna, men det här är ju vårt hus. Den stora frågan blir ju sedan om vi ska fylla på med ny biokol efteråt, eller något modernare alternativ. Den gamla metoden har ju uppenbart funkat i 200 år eftersom bjälklaget under är som nytt och längre än så kommer vi nog inte leva ändå.
Sedan känns det både byggnadsvårdsriktigt och miljövänligt att binda kol i golvet. Men då får vi se till att få ordning på vår egen kolmila först. Att köpa grillkol på Ica är inget gott alternativ.
Nu har vi även rivit fönstret som syns till höger på bild. Hålet ska flyttas någon decimeter åt sidan och upp, så att vi kan fortsätta regla upp långsidan på utsidan för isolering och panel. Gamla fönstret satt inte mitt emellan takbalkarna vilket hade sett konstigt ut, men snart så är allt proportionerligt och trevligt. Innan var ju takbalkarna dolda i golvet till vinden, men nu när de är blottade så får man ju snygga upp det lite.
Nu har vi öppnat vårt kinderägg för att se vad vi fick. Det blev inte riktigt så bra som vi hade hoppats på. Närmast skorstenen hade det förkolnats perfekt, men längre ut var det inte varmare än en finsk bastu.
Det blev lite ynka kolbitar, men knappt tillräckligt för en grill. Om det ska komma upp i högre temperaturer får vi nog bygga en större kamin under och kanske isolera utsidan. Själva principen bakom konstruktionen funkade klanderfritt, så med en del modifikationer kan det säkert bli perfekt. Men det får bli ett annat år…
Nu har det äntligen premiäreldats i kolmilan. Det hela verkade fungera precis enligt förväntan och skorstenen vrålade som ett bergatroll när tjäran och pyrolysgaserna cirkulerade ut ur veden och tillbaka in i kaminen. Termometern gick dock aldrig över 150 grader så det återstår att se om det blev tillräckligt varmt för att förkolna innehållet. Tyvärr vet vi inte förrän allt har svalnat och vi öppnar upp.
För att täta skarvarna petade vi in blöt kattsand. Kanske inte den optimala tätningen, men har inte hittat något bättre som klarar de höga temperaturerna. Billigt är det också, vilket ju alltid är trevligt.
Skorstenen på plats, sen eldade vi på i knappt 5 timmar. Det är bra sug i kaminen så man fick konstant mata in pinnar. För att det ska bli så bra drag som möjligt måste man ha just spetor att elda med, om man trycker in ett vedträ så blir det för dålig cirkulation.
Sedan blev det naturligtvis lite annat gjort också i regnet, men inget som är spännande nog att rapportera om i bloggen.
To be continued!
wins the race!
Idag fick vi tag på lite mer virke att spika upp, men vi måste lägga på minnet att det är meningslöst att åka till byggvaruhuset på en söndag. Då har de bara en massa skadade plankor kvar i udda längder. Nej, mitt i veckan får man handla om man ska hitta det som man behöver.
Sedan börjar det bli dags att ge sig på en av långsidorna, så för att det inte ska regna in för mycket på virket under byggandets gång så grävde vi fram lite hängrännor från ladan. Vi fyndade lite takavvattning i zinkplåt för något år sedan, från en lokal mäklare som var tvungen att riva sitt eget svartbygge. Tråkigt för hen men trevligt för oss.
Egentligen hade det varit smartare att montera det innan sommaren, så vi kunde ha samlat lite regnvatten för bevattning. Men till nästa sommar så…
Ja det är inte alltid billigt med krökta rör, eller lätt att hitta. Inte mindre än 360 kr fick vi ge för sista kröken till stupröret. Ett så kallat ”sockelknä” fick vi jaga reda på, då takutsprånget var för litet på uthuset för en vanlig krök. Märkligt nog så fanns det inte ett enda byggvaruhus som hade i sitt sortiment, så vi fick hälsa på direkt hos tillverkaren istället.
En klick färg på vindskivorna hanns också med, men förkyld och ynklig som man är så blev det inte så värst mycket mer gjort. Men bättre än inget. Det ska även dit en undre list och elegant böj på slutet för att ge lite karaktär.
Ja vokabulären växer när man bygger hus. Ett tröskelbleck (svarta plåten) var det senaste tillskottet, som så vackert kom upp idag. Jag åkte egentligen ut till huset för att hämta lite verktyg, men kunde inte låta bli att samtidigt få ordning på förra gångens fuskbygge.
Nu blev det ju bra åtminstone. ”Gör om, gör rätt”. Ett ordspråk man får upprepa som ett mantra när man är hobbysnickare.