Skiva för skiva börjar gipset sakta komma upp. Väggarna under är vågiga och sneda men jag är ändå rätt nöjd med resultatet såhär långt. Äntligen börjar det kännas som ett hus och inte en koja.
Det kryper uppåt väggarna
Learning by doing
För inte alltför längesedan kom en trevlig granne förbi och nyfiket inspekterade bygget. Det är en mycket liten by så det är inte så förvånande att många vill se vad det är som händer. Men en oväntad kommentar var att ”det är svårt att få det rakt när allt är snett från början, men är man snickare kan man göra underverk”. Dock är jag långt ifrån en riktig snickare, så jag tog det som en stor komplimang. Jag har aldrig byggt ett hus förut, men trots det har det blivit enligt konstens alla regler och inte alltför snett även om man fått kompromissa med vissa gamla konstruktionsfel.
Bygga hus är något jag drömt om i 20 år. Min numera bortgångne far talade länge om att bygga en sommarstuga, vilket han även började samla material till. Tyvärr fick jag aldrig dela drömmen med honom, men jag vet att han vore stolt. Jag tog dock över stafettpinnen, vilket jag antar att livet handlar om. Något som är extra påtagligt när man räddar ett ödehus som vårt, där tidens tand och flera generationers leverne satt sina spår.
Jag vet inte själv hur jag fått ihop det hela, men jag har en förmåga att snappa upp saker bara genom att observera. Det jag inte har kunnat har alltid gått att läsa sig till eller helt enkelt räkna ut. Jag är visserligen en wannabe-ingenjör som rentav tillverkat satellitutrustning och sålt till världens alla hörn, vilket kanske inte är en beskrivning som passar in på alla. Men det allra viktigaste är att inte vara alltför hård mot sig själv om det inte blir helt perfekt. Huvudsaken är att man vågar. Men det har varit en stor utmaning på fler sätt än ett.
Tro dock inte för en sekund att det är enkelt att bygga hus. Men vad man än tror så är utmaningarna främst av ett helt annat slag än tekniska. Istället är det ekonomi, övertygelse, tid och humör som satt käppar i hjulet. En husrenovering är inget man gör på en sommar, så bli inte besviken om det drar ut på tiden eller rentav inte når hela vägen fram. Skilsmässor och depressioner är inte helt ovanliga. Mycket kan hända på det antal år det faktiskt tar om man inte har obegränsade resurser. För vår del är dock målet nära nu efter sex år, och för de som följt det hela från början så tackar jag för ert intresse och stöd. Rucklet närmar sig ett slott.
Gult och varmt
Nu värker det i musklerna kan jag lova. Det är dags för isolering i taket, men innan det kan stoppas på plats var jag tvungen att kräla, klättra, åla och balansera för att häfta upp snöre i cirka 80 kvadratmeter tak. Det håller isoleringen på plats tills det kommer upp läkt och skivor.
Normalt har man byggfolie eller ångspärr innanför isoleringen i snedtak, men när man vill ha ett hus som kan stå ouppvärmt på vintern får man göra det helt ventilerat istället. Det är byggt så att luften kan vandra genom ett metallnät under takfoten, längs en spalt på ovansidan av isoleringen och sedan ut under nockpannorna. På mer känsliga ställen som grund, nock och väggar har vi även använt oss av linisolering, som kan buffra fukt istället för att kondenseras och möglar. Att använda lite tunnare isolering och med god ventilation isolerar såklart inte lika mycket, men vid främst sommaranvändning så sparar man ändå mycket energi totalt sett. Vill man sedan använda det på kallare årstider får man helt enkelt montera en braskamin. Ved finns det gott om på våra fyra hektar.
Snett men bra
Det finns inte en vägg som är i vinkel så vi fick tidigt gilla läget och acceptera att livet sällan blir som man tänkt sig. Men med elhyvel och bandslip så har vi nu åtminstone fått ett vettigt sovrumsgolv och ett stadigt ryggskott. De värsta groparna har fyllts upp med lite pusselbitar av nytt trä och sedan spacklats med kemiskt trä. När allt målats över med grå golvfärg syns det förhoppningsvis inte.
Vackrare med spackel
Det är bra många fler gipsskivor som ska upp, men spackla är ju så roligt så vi kunde inte låta bli att börja lite redan nu. Men i all vår iver så glömde vi naturligtvis spackelbandet (glasfibernät) i skarvarna, så det var bara till att skrapa bort spacklet och göra om det hela. Så det är tur att det är så himla kul.
Sedan var det dags för takavvattning på sista långsidan. Vi hittade en uppsättning exklusiva zinkrännor på blocket för ett tag sedan, men tyvärr behövs en bit extra och det verkar vara stört omöjligt att hitta samma profil på hängrännan. Antagligen får vi skarva med en plåtränna istället och hoppas att det inte skiljer alltför mycket i form och färg.
Vindavledare i takfoten
En god vän följde med till bygget för att sätta upp de sista brädorna och musnätet i takfoten, så att vi kan börja sätta upp så kallade vindavledare och isolera taket. För att hindra blåst från att dra rätt in i isoleringen så drar man helt enkelt upp sån här kartong längs nederkanterna på taket, med en glipa till undertaket så att luften fortfarande kan cirkulera upp längs taket och ut i nocken. Men det går åt många häftklamrar, så glöm inte att köpa på dig extra så du inte står utan som jag gjorde…
Vinyl är inne igen
Kökshörnan måste ju få lite kärlek, vilket börjar med ett stadigt golv. De gamla golvbrädorna var dock ojämna med fullt av knagg och bågnande kanter, men med en dags slit med fräsen duger det för att lägga ner ett modern vinyl-klickgolv. Pilligt var det dock att pussla ihop utan skarvar, men tillfredsställande. Eftersom golven endast bygger cirka 4mm så räcker det med en smal, guldig aluminiumlist som övergång till det gamla golvet.
Väggar gör skillnad
Från att ha varit ett tomt skal med en massa balkar och reglar så börjar det äntligen kännas som riktiga rum när gipsskivorna nu åker upp. Efter ett par hundra skruvar har frugan nästan blivit ett med sin borrskruvdragare som ni kan se…
Väggen är kommen
När man reglar finns det inga regler. Huvudsaken är att det blir rakt och stabilt, som den gamla väggen som äntligen har kommit upp igen och avskärmar vardagsrummet från dasset. Nu ska det bara upp lite spånskivor och gips sen är det så gott som klart.
Tomtar på loftet
Ska man ha tomtar på loftet så måste man ju först skaffa sig ett loft, för ”tomtar i källaren” har inte riktigt samma klang. Vi lyckades hitta ett byggvaruhus med samma lite grövre råspont som låg där från början, sedan fick man pussla för att få en så sömlös övergång som möjligt mellan det gamla och det nya. Men jag måste säga att det blev rätt så bra till slut.
