Jag var i behov av lite akut terapi, så då fick man spendera söndagen i torpet med att kräla runt på knä. Det är härligt att vi kunnat rädda några av de gamla golvbrädorna, men när de nu ska läggas tillbaka så är det en riktig kamp. Alla är olika bredder, vågiga, trasiga, vinklade, skeva, ruttna. Man får vrida och vända, skrapa och putsa, bända och svära. Men med stor beslutsamhet så kan man få dit en 4-5 brädor på en dag.

Det finns dock inte tillräckligt med gamla brädor i dugligt skick för att täcka hela golvet, så på den sista tredjedelen ”fuskar” vi med modern råspont istället. Sedan någon form av matta eller laminatgolv ovanpå det, för där i kökshörnan är det ändå bra att ha något som klarar av lite stänk och spill.

Äntligen är det dags att lägga tillbaka golvbrädorna. Det är en nästintill euforisk känsla att se ett plant golv igen och att slippa hoppa fram på balkarna som en husmus.
Men det är ett ofattbart pusslande då brädorna varken är hela, rena eller raka. Det är definitivt inget endagsjobb. Sedan är en del brädor långt bortom räddning, så det blir detektivarbete att hitta nya för 30mm tjocklek är inget som finns på byggmax tyvärr. Andra går att rädda men måste klyvas och fräsas in en ny spont. Ja, ett riktigt terapiarbete.

Vårt gamla mullbänksgolv har sett mycket genom åren, vilket golvbrädorna kan vittna om. Tvåhundra år av spring har nött ner plankorna så alla knaggarna står upp som små vulkaner. Något som hade varit omöjligt att efterlikna på nya brädor, varför vi istället får slipa, limma, spackla och fräsa om de gamla så gott det går.

Det nya vardagsrummet blir lite mindre än det gamla då en innervägg flyttas ett par decimeter, vilket gör att vi kan kapa bort det allra mest maskätna i ändarna av brädorna. Men vissa är trots det mer porösa än en flugsvamp, så de får vi klyva så gott det går och sedan fräsa in ny spont.

Innan vi började slipa så såg ytan rätt så fin ut men det visade sig att åratal av smuts hade fyllt igen alla maskhål som dolde sig under ytan. Så efter vi har lagt tillbaka golvet får vi krypa på knä och fylla igen alla håligheter med någon form av bivax-spackel innan alltihop målas med färgad linoljevax. Troligtvis kommer vi sikta på en svart eller väldigt mörkbrun färg för att täcka alla fulheter. Förhoppningsvis kommer det sedan att hålla vår livstid ut innan det behöver lyftas på nytt.