En svajig dag i skogen

Livet kan då verkligen skifta från en sekund till en annan. Dagen började fint med ett lass köksskåp och en köksfläkt som en vänlig själ skänkt bort på blocket. De hade ett gäng överskåp som också ska hämtas inom kort, sen är det inte mycket kvar som behövs för ett komplett kök.

Den gamla trotjänaren har läckt en del servoolja senaste veckan, vilket jag sedn gav mig på att undersöka. Det var ett liknande problem för ett år sedan så jag trodde att det var den gamla lagningen som gått upp igen. Men icke. En damask var uppsvälld som en ballong av all olja som läckt ut ur styrväxeln, så dagen övergick istället till livsuppehållande åtgärder. Med största sannolikhet var det dödsstöten för vår gamla buss då ett byte skulle kosta mer än bilen är värd, men med lite tur kan vi hålla den rullande över vintern.

För att avsluta dagen på topp igen så beslutade jag att hugga en julgran, nu när man inte vet om det blir så många turer ytterligare till torpet i vinter. Den blev så fin så, men om den har några barr kvar till jul det återstår att se….

Bit för bit, bräda för bräda

Om jag får ge dig ett råd, renovera inte hus som är hundratals år gamla. Bygg nytt istället, det är betydligt snabbare och behagligare. Men när man väl sitter som vi gör med ett gammalt ruckel så är det bara att bita ihop och att få det gjort. Som det här hallgolvet som nu sakta tar form, och de blåklädda PEX-rören som ju faktiskt är de allra första vattenrör vi dragit i huset. Man får vara glad över de små vinsterna…

Hallgolvet på återbesök

Nu är hallgolvet tillräckligt plant för att man ska slippa skämmas när/om man får gäster. Helt horisontellt känns det knappt som man kan få det, för är något som rört på sig sen vi satte upp golvbalkarna. Antagligen stödet i källaren som sjunkit en centimeter, men det är inom rimliga nivåer för ett så gammalt hus. Lite mer råspont och en burk färg så duger det några år, sedan kan man alltid lägga pergo-klickgolv ovanpå om man skulle vinna på lotto någon gång.

Sedan ska vi försöka hitta några lämpliga gångjärn till golvluckan. Men det är ett framtida bekymmer.

Dirty business

Vårt vackra golvbjälklag blir snabbt fult av all smuts och kolstybb man drar runt på fötterna, men snart är det dags att gömma det hela under ett lager råspont. Plant blir det åtminstone och förhoppningsvis stabilt nog även för när mina mer korpulenta vänner kommer på besök.

Nederst på bild syns fyrkanten som kommer bli luckan ner till underjorden. Eftersom jag är tekniknörd så är risken stor att jag monterar elektriskt ställdon där någon gång så att den kan öppnas med ett knapptryck, men en sak i taget…

Snart har vi hall

Avståndet mellan golvbalkarna var alldeles för långt för att få ett stabilt golv med ”modern” råspont på 20 millimeter. Det ursprungliga golvet var dubbelt så tjockt, men har gjort sitt för länge sedan. Så vi får sätta upp extra reglar i mitten av de gamla. Det gör det även lättare att rikta upp så allt är i nivå. Förhoppningsvis kan vi få in ett golv igen innan veckan är slut, för man börjar bli jäkligt trött på att huset ser ut som en gammal brädhög…

Ett besök i underjorden

På med gasmask och fram med insektssprayen, för nu ska källaren tömmas. Taket var fyllt med trevliga vita kokonger av spindelbebisar, så det är tur att man inte har fobi för sådant längre. Men en burk insektsgift senare och ungefär 50 tömda hinkar med mossa, jord och kolstybb så är det rentav mysigt där nere i underjorden.

Stockarna som bär upp golvet har sett bättre dagar, så det blir till att fundera över hur vi ska bygga nya reglar utan att byta ut alltför mycket av det gamla. Samt att få plats med en vettig trappa så att man kan ta sig oskadd ner i vinkällaren för påfyllning, även när en viss berusningsgrad råder…

Stengrunden har nog varit jämn och fin en gång i tiden, vilket den ännu är på vissa håll. Men på andra håll har inväxande rötter, frost och gravitation fått väggarna att börja rasa in. Jätteblocket på bilden nedan hänger i stort sett i luften, men har pallats upp med en trästock för ett okänt antal år sedan. Så första steget blir nog att krafsa rent runt stenarna och mura upp stöd och förstärkningar, så förhoppningsvis håller sig den här klimatförändrade värmen i sig ett tag då det behöver vara några plusgrader för att murbruket ska kunna ”brinna”.

Se, där fanns en källare

Jag har bara varit nere där en gång men jo, det finns en källare under hallgolvet. Fylld av kolstybb, skit och spindlar dock. Men nu var det dags att öppna locket på det hela och se vad vi har att jobba med.

Hela hallgolvet hade sjunkit några centimeter, vilket man förstår när man öppnar upp golvet. Det enda som höll uppe golvet var några få stockar som spänner hela vägen från vägg till vägg. Så enda sättet att rätta till det blir nog att lyfta alltihop med en domkraft och sedan montera in en stödpelare. Stockarna är nämligen helt ruttna i ändarna och har i princip ingen kontakt med syllen alls längre. Lite tråkigt med en pelare mitt i vår lilla källare, men hellre det än att allt kollapsar.

Den lilla källaren är dock rätt så djup, om man gräver ur lite skräp är den nästan full ståhöjd. Enorma naturstenar har den runtom, så med lite kärlek och ett par påsar kalkputs kan det nog bli en duglig liten vinkällare…

Masonit är inget takämne

Jag är allt annat än nöjd med taket i loftet, men nu finns ingen återvändo. Vi får stå ut med masoniten tillsvidare. Så det är bara att bita ihop, upp med reglarna, dit med skivorna och på med skygglapparna. För de få pengar som är över från månadens löning behöver gå till en luftavfuktare, innan bygget återgår till att lukta jordkällare igen…

Takhöjd deluxe

Med lite hjälp från frugan så har vi nu äntligen fått ordning på taket i loftet. Det är först när man slår upp läkt som man ser hur vågigt det är på sina håll mellan takstolarna, så att få de enkla takskivorna (masonit) att gå i rak linje var en riktig utmaning. Men nu äntligen är första raden uppe och man kan mäta på millimetern för att sätta upp resten av ”läkten”. Reglarna man sätter under ett tak har egentligen ett annat namn som jag inte kan komma på just nu hur mycket jag än gnuggar geniknölen, men vi har snålat och kört på billigare och smalare ströläkt. Masoniten väger så lite att det inte spelar någon roll och att spara någon tusenlapp på virke har vi absolut inget emot.

Det var helt rätt beslut att öppna upp stora rummet på det här viset och få ungefär fyra meters takhöjd. Det ger bättre luftcirkulation, ljus och rymd. Även om man såklart hade fått några kvadratmeter extra yta på vinden om man hade spikat igen alltihop.

Om du är en sån där ”göra allt enligt regelboken”-snickare så kanske du har märkt att vi inte har någon ångspärr eller byggfolie. Det beror på att hela huset är byggt för att klara av att stå ouppvärmt på vintern och då krävs mer ventilation än vanligt. Den mörkare isoleringen i nocken är linisolering, vilket kan buffra fukt och på så vis balansera luftfuktigheten en aning för att undvika kondens. Hela taket är ventilerat på insidan av isoleringen, med utsläpp längs hela nocken. Men det är alltid klokt att ha en luftavfuktare igång under vissa perioder.

En ny omgång

Ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Köksgolvet är ett exempel på något som blev fel. Därför blev det en dags extra arbete att ta upp golvet och lägga om det på nytt. Den här gången med träkilar längs väggen så att det gick att knacka ihop golvskivorna riktigt, så att de inte delar på sig igen. Men nu ska det förhoppningsvis vara tätt och klara av en köksinredning vilken vi ska ut och jaga efter på det lokala byggåterbruket.

Det som återstod av dagen gick åt till att göra en sned golvregel för väggen/dörren till badrummet. Såna små ”enkla” jobb som är tillfredsställande när det blir bra men som enkelt kan ta någon timme att få till. Det ska vara plant, rakt och i nivå. Enklare sagt än gjort.