Självbevattning med PET-flaska

Igår övernattade jag i ladan för att få lite gjort på bygget, det gäller ju att passa på när det är snickarväder. Det är lite kusligt att somna där helt ensam – inte så mycket för eventuella inbrottstjuvar – utan mer för alla skräckfilmsspindlar som kryper fram så fort det blir kväll. Men vill man bo fin, får man lida pin…

Ytterpanelen kryper sakta upp på väggen, en planka i taget. Men för att frugan ska tycka det är lite fint och trevligt att åka ut till bygget så påbörjade vi ett stenparti under vårt förra besök. Mitt på tomten finns ett fint stenröse med meterstora bumlingar som var helt överväxta. Så vi tog fram spade och spett och började svära, men bra blev det. Hädanefter får hon ta med en ny blomma och en säck med jord vid varje besök, så kan det nog bli riktig utställningsklass på tomten om några år.

Men, det kan ta lång tid mellan besöken ibland och vi vill såklart att de dyra växterna ska hinna rota sig innan de skrumpnar ihop av torkan. Därför provade vi en idé med vattenfyllda plastflaskor. Man tar en spik och gör tre riktigt små hål (mindre än en millimeter) i korken och ett litet i botten (så luft kan fylla flaskan), fyller upp med vatten och kör ner flaskorna i jorden nära rötterna.

Efterhand som jorden torkar ur så droppar det ut små mängder vatten, under cirka 3-4 dagar eller mer beroende på vädret. Det är inte tänkt som ett springklersystem direkt, utan ska bara vara precis tillräckligt för att hålla plantorna vid liv tills man kan hälsa på och ge dem en riktig störtflod igen.

Nu längtar man redan till nästa tur, så vi får se hur det har gått för den lilla uppfinningen.

Semesterfirande

Det är lite småtråkigt att torpet inte är i skick för övernattning nu när det är semester, men det kommer bli desto trevligare i framtiden när det väl är tipptopp. Istället får det bli nån enstaka dagstur. Men när frugans semester är över ska jag övernatta en del i ladan så man får lite gjort, för själv tycker jag ju det är rena nöjet till skillnad från min bättre hälft.

Igår blev det lite fler panelbrädor på gaveln. Ett perfekt jobb när man har en medhjälpare. Stegen är en aning för kort så då får man ha en käring med sig att hänga ut från fönstret och hålla fast en när brädorna ska spikas fast =)

Sedan blev det även liten annat fix med att klippa ner djungeln som försöker återta gården och att såga av toppen på en gammal hydrofortank på 300 liter, för att bli en regnvattentunna. Med 4 hektar prima mark är det ju ren misär att vi inte kunnat odla något där, men med automatisk droppbevattning till nästa år ska det nog gå att få lite färska grönsaker även om det tar en vecka eller två mellan besöken.

Skinande rent

Tja, kanske inte riktigt så pass. Men efter fyra år är nu äntligen rivningshögen bortstädad. Plankor, brädor, pinnar, skivor och takspån i ofattbara mängder. De snålade inte på materialet förr i tiden. Allt som är kvar nu är en dyster brun fläck som påminnelse.

Såhär i efterhand så önskar man att vi hade beställt en container från början, men oavsett vilket är det hela nu förpassat till historien. Dags för ett nytt kapitel, återuppbyggnad.

Varde ljus!

De gånger jag varit i torpet senaste tiden så blir det mestadels jobbsaker, eftersom jag har min lilla jobbverkstad i stora ladan. Jag har dock tröttnat på det hemska ljuset från bygglampor, så senast satte jag upp riktiga lysrör i taket. En enorm skillnad blev det, och så slipper man snubbla över sladdar.

Ritningen gjorde susen

När vårsolen skiner så får man passa på, den här gången med den eleganta kjolen på långsidan. Sedan är det inga problem att få upp panelen. Jag var lite rädd att det skulle se konstigt ut med en bred offerbräda, men det ser faktiskt riktigt gammaldags och trevligt ut. Oavsett vilket så är ju det viktigaste att regnvattnet inte rinner rakt ner på grunden.

Med lockläkt och en fin knut så blir det nog en fin övergång till kortsidorna som saknar offerbräda. Det ser även lite knas ut nu innan lockläkten har kommit på plats, då brädorna var lite olika bredd på har vi fått justera med olika mellanrum istället.

Offerbräda

Dagens ordkurs. Längst ner på äldre hus finns ofta en offerbräda eller ibland kallad vattbräda. Offerbrädan har lite olika syften, men tanken är att den ska kunna ”offras” och enkelt bytas ut när den har gjort sitt. Nederdelen på panelen är det som utsätts mest för vatten.

Gamla hus har dock inte alltid ursprungligen haft en, utan när nederkanten på panelen blivit murken så har man helt enkelt sågat ut underkanten och bytt mot en offerbräda istället för att behöva byta hela väggen. En sparmetod helt enkelt.

Men i vårt fall så blir det inget av ovanstående, utan istället det faktum att grunden på långsidorna sticker ut så långt att panelen inte kommer att täcka den. Därför ska vi sätta in en offerbräda som en liten kjol så att regnvattnet rinner utanför grunden och inte rakt in i den.

För ovanlighetens skull så krävde detta en ritning. Tro det eller ej men hittills har vi inte gjort en enda ritning att bygga efter. Allt har gått på känn. Men då skarvarna runt knuten är något som syns väl så kände jag att det var dags att prova en ny metod. ”Gör om, gör rätt” kan nämligen bli lite tröttsamt.

Spänt läge

Om du följt bloggen har du säkert sett nån gammal bild på grundmuren och bautastenen under knuten som hade vandrat iväg. Idag sken dock solen så det var dags att sätta den rackaren på plats.

En gubbe på utsidan med järnspett och en käring inomhus med spännband. Det löser de flesta problem här i världen. När stenen väl var på plats och hängde fritt med hjälp av bandet så grävde vi ner en bra bit under och släggade ner stenar under så att den har bättre stöd. Förhoppningsvis håller det ytterligare 150 år.

Sen blev det lite murbruk under, mellan och bakom så den håller sig på plats. Huvudsaken är att man har bra hängrännor på taket och lite lutning bort från huset så att det inte rinner ner för mycket vatten i grunden och fryser till på vintern.

Mildväder, målarväder!

Yes, äntligen lite mildare väder så vi kunde slafsa på lite färg på våra plankor. Som tur var kan man vara inomhus och måla, för det blåste inte nådigt idag. Det låg grenar lite varstans men inget på huset. Det var nog tur att vi sågade ner alla större träd närmast huset, för efter allt jobb med att lägga om taket vore det skrattretande om det krossades av ett gammalt träd.

Var är tomten då?

Idag tog jag en liten tur ut till torpet för att meka lite i ladan och inspektera så att taket inte rasat in under alla snömängder. Men eftersom grusvägen in till torpet inte plogas, så fick man börja äventyret med att vada genom snön sisådär 200 meter upp till torpet.

Det var en vacker ankomst att se den söta lilla husnocken sticka upp ovanför trädtopparna, men mindre kul att man hade verktyg och en massa packning med sig att bära. Tre vändor krävdes bara för att få in allt i verkstan, och hem hade jag ännu mer prylar med mig. Men, jag sparar ju in på gymkort åtminstone.

Som tur var hade en granne stakat ut ett spår med skidorna som man kunde följa, men trots det blev kängorna duktigt fyllda med snö.

Vår nästa ”bil” får nog bli en Hägglunds bandvagn 206. Det kan ju även vara bra att ha när ryssen kommer. Men tillsvidare får vi nog ta en byggpaus, tills snön smält undan en aning.

Mer dagsljus, tack!

Det blev inte den mest produktiva dagen. Vi skyller på de allt kortare dagarna, för det kan inte ha något att göra med att vi försov oss såklart. Men, några fler röda pinnar åkte det upp på väggen.

Någon gång i framtiden när vi samlat ihop nog med pengar, så är det tänkt att bli ett riktigt enskilt avlopp. Då måste man ju såklart ha ett rör ut, varför vi gräver ner oss i grundmuren för att komma ner till frostfritt djup osv. Precis innanför den gamla trappen så kommer det lilla badrummet byggas, så det är en fullt logisk placering. Men åh så slitsamt…

Under gamla dörrar läcker det gärna in vatten och det här huset var såklart inget undantag. Någon gång så har det gjorts en fullagning i grundstocken, vilket såklart ska åtgärdas korrekt nu när det nu är frilagt. Sedan kan även den här sidan täckas med ytterpanel.