När man tror att det inte kan finnas fler hemligheten gömda i det gamla torpet, så får man sig plötsligt en överraskning. I arbetet med att riva den gamla murstocken så skulle vi idag lyfta bort en måttligt tung plåt. Sisådär tre centimeter tjock och 80×70 cm. Nemas problemas tänkte vi.

Efter en rejäl kraftsamling vände vi på plåten och fick se ett detaljerat motiv. Tyvärr väldigt rostigt så det var svårt och se allt, men man kan urskilja något form av motiv med två människor och överst en ängel med pilbåge. Ser ingen annan förklaring än att det är lille amor som blivit avbildad i gjutjärn. Nederst på plåten fanns ett mer exotiskt motiv med palmer och en elefant med stora betar. Trevlig överraskning, men samtidigt kan man ju nu inte kapa upp det hela med vinkelslipen som vi hade tänkt, utan måste klura ut vad vi gör med klumpen.

Efter en stunds forskning så verkar det vara en så kallad sättugnshäll, möjligen från det småländska järnbruket i Ålshult någonstans i närheten av Tingsryd. Ett stort stycke historia, som kan vara så gammalt som mitten av 1600-talet.

Frågan är vad vi gör med hela. Åbäket är nästintill för tungt för att flytta iväg så vi får väl helt enkelt smörja in det med motorolja och låta det stå tills vi hittar lämplig viloplats.

Nu när vi fått bort bautastenen kunde vi fortsätta med rivandet av den gamla murstocken. Tyvärr hade frugan åkt på något virus i veckan så jag fick sköta byggandet själv den här helgen. Efter ett tjugotal fulla skottkärror och otaliga tunga stenar, så är man lagom mör i kroppen. Men nu är det bara drygt 2 kubik kvar att riva. Det är i alla fall skönt att murstocken inte är bärande som en del kan vara.

Här är det tänkt att det ska bli ett badrum med tiden, på knappt 8 kvadratmeter. Litet men funktionsdugligt, är förhoppningen. Enligt ritningen vi gjort så ska det hela få plats men när man ser det i verkligheten så undrar man verkligen hur det ska kunna rymmas både toa,  dusch och tvättmaskin på en sådan liten yta.

Satfläsk vad plankor det blir när man river. Släpvagn efter släpvagn efter släpvagn. Vi tappade räkningen vid cirka 10 lass, och idag blev det 3 fulla lass ytterligare, men resten bränner vi nog upp på plats istället. Grannarna tyckte vi borde bränna alltihop, men den lilla miljövännen på axeln tyckte det var en dålig idé. Blir ju rätt många megawatt energi i något fjärrvärmeverk.

Som tur var så har vi vår egen hovleverantör av släptjänster, JO-släp. Ska man hyra släp i Växjö så är det ett självklart val. Toppenpriser och vänligt bemötande, men det kan vara bra att boka en dag i förväg.

Nackdelen med att renovera urgamla hus är allt extrajobb som det blir, både med rivningen och med att passa in det nya i det gamla och sneda. Men man kan spara en hel del på bygglov och så får man en charm som är omöjlig att få i ett nybyggt hus. Jag tycker fler borde släppa perfektionismen och leva lite, så länge man kan.

Äntligen har vi fått ut den hiskeligt stora stenen som utgjorde valvet i gamla bakugnen. Hur i helskotta ursprungsinvånarna lyckades lyfta upp den på sin plats från första början är ett mindre mysterium, men smålänningar ska visst vara bra på kast med liten sten.

Det hade möjligen gått att rulla ut åbäket med ett järnspett som hävstång och ett par starka gubbar. Jag försökte dock först att rida ut stentrollet som en äkta cowboy, men han var visst inte inriden ännu…

…men som tur var hade min kära farbror bättre utrustning liggandes i sin lada. En stropp runt klumpen och en vajervinsch så ligger stenen nu på behörigt avstånd från huset. Så nu kan vi fortsätta med att riva det som är kvar av skorstenen.

De lilla krafter som fanns kvar efter dagens stenflytt, gick åt till min bärsärkagång med motorsågen tills det att regnet gick igenom understället på oss. Men hur många träd och buskar man än fäller så finns det visst alltid fler…

Släpvagn efter släpvagn. Det blir mycket rivningsmaterial att köra till tippen, det mesta från förra sommaren när vi rev hela det gamla taket. Nu ligger det i en gigantisk hög framför huset som vi sakta men säkert gör oss av med. Senaste körde vi tre överfulla släpvagnar till miljöstation, så nu är det nog bara en sisådär 12 kubikmeter kvar. Sånt härligt arbete man inte tänker på när man renoverar hus, men som tar både tid och krafter i anspråk. Men skönt är det, när det är gjort…

Det var en hård och kall byggardag, som kan ha resulterat i en stundande förkylning. Men vad fan gör det om tio år…

Under dagens rivning så fick vi en förklaring till varför murstocken är så enormt stor. Inuti gömde sig en gammal bakugn som var en meter djup. Tyvärr fanns där inga dolda hemligheter i hålrummet, men alltid kul att bli överraskad. Det sparar oss åtminstone ett par hundra kilo i sten som vi slipper bära ut.

För att få lite solljus så började vi även riva ner panelen på andra gaveln. Hundra år gamla handsmidda spikar är inte att leka med kan jag lova. Bästa träningsmetoden.

Tja, det har varit mycket jobb och kommer vara ännu mer de närmsta månaderna och vädret har inte heller varit så roligt att jobba i. Därför fortsätter byggarbetet i snigelfart, men stannat har det inte. Helgen ägnades åt att riva murstock och hiva ut en gammal kökskamin i gjutjärn. Det blev ett hundratal kilo skrot att lämna på tippen, det vill säga gratis gymträning. Tyvärr glömde jag ta bilder på det hela (var ändå inte så mycket att se), så du får använda fantasin.

Ett riktigt helvetesgöra är det, att riva murstocken. Tungt, dammig och rent jävligt. Men det måste göras, så man får lov att vänja sig. Idag har i alla fall kaminen kommit ut, så det är ett litet plus att slippa höra alla besserwissrar beklaga sig över hur tråkigt det är att behöva riva ut en så himla vacker spis. Fanskapet är väck =)

Lite skillnad från hur det såg ut när vi fick tillträde för sisådär 6 månader sedan…

Nu är det bara en 8 kubikmeter sten och bruk kvar att hacka ner och bära ut. Torparen som byggde huset måste verkligen ha varit glad i att bära in sten för jag förstår banne mig inte varför de behövde en murstock som tar upp 10% av hela golvytan.