Vårt gamla mullbänksgolv har sett mycket genom åren, vilket golvbrädorna kan vittna om. Tvåhundra år av spring har nött ner plankorna så alla knaggarna står upp som små vulkaner. Något som hade varit omöjligt att efterlikna på nya brädor, varför vi istället får slipa, limma, spackla och fräsa om de gamla så gott det går.

Det nya vardagsrummet blir lite mindre än det gamla då en innervägg flyttas ett par decimeter, vilket gör att vi kan kapa bort det allra mest maskätna i ändarna av brädorna. Men vissa är trots det mer porösa än en flugsvamp, så de får vi klyva så gott det går och sedan fräsa in ny spont.

Innan vi började slipa så såg ytan rätt så fin ut men det visade sig att åratal av smuts hade fyllt igen alla maskhål som dolde sig under ytan. Så efter vi har lagt tillbaka golvet får vi krypa på knä och fylla igen alla håligheter med någon form av bivax-spackel innan alltihop målas med färgad linoljevax. Troligtvis kommer vi sikta på en svart eller väldigt mörkbrun färg för att täcka alla fulheter. Förhoppningsvis kommer det sedan att hålla vår livstid ut innan det behöver lyftas på nytt.