Rivningen tar aldrig slut

Det är så tröttsamt med alla lappningar och lagningar. Vilken jäkla bräda man än lyfter på så är det en förfärlig överraskning eller två som måste rivas eller bytas. Men nu äntligen har jag lappat ihop den sista golvbalken som behövdes för att kunna börja lägga tillbaka golvet i stora salen.

Nya balken blev inte lika massiv som den gamla, men den är åtminstone inte pulveriserad av maskangrepp under tvåhundra år. För nu handlar det mest om att lyckas få ihop bygget innan man går i pension snarare än att försöka hamna på omslaget till hus&hem.

Sedan fick vi äntligen fatt i en prisvärd IBC-behållare att samla vatten i till våra odlingar, men mer om det en annan gång…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *