Efter att ha varit ifrån odlingen och torpet i över en vecka så var det väldigt nervpirrande att öppna dörren in till växthuset. Har allt dött? Har bevattningen lagt av? Har grävlingarna varit där? Men nej, odlingen mådde alldeles prima!

Bifftomaterna är lite gulnade och fula i botten, eftersom det tog lite för lång tid innan utplantering så de hade vuxit sig en aning för stora i sina små krukor. Men i toppen har de direkt börjat gröna till sig och på sina ställen har det börjat komma tjuvskott som vi nyper bort. Men allra bäst av allt, det har börjat komma blomknoppar, vilket är det som senare utvecklas till tomater…

Vi kom även på vad problemet var med att pumpen sög luft. Det visade sig vara en spricka på slangen precis ovanför bottenventilen i brunnen, vilket gjorde att sugslangen sakta tömdes på vatten mellan bevattningsomgångarna. Med lite magisk silvertejp så kommer nu vattnet istället fram på direkt när timern slår till, så vi har justerat till bevattning en gång om dagen istället för två som tidigare så att vi inte dränker plantorna eller gör så att brunnen sinar.
Vår zucchini på bilden nedan har gulnat på de nedre bladen som enligt google ska bero på näringsbrist eller överbevattning, så vi dubblar upp med mindre vatten, mera blåkorn och sedan hoppas på det bästa.

Det är definitivt inte den prydligaste planteringen, men vi ville testa odla så mycket som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats för att kunna hinna med att bygga lite på torpet också vid besöken.