Alla inlägg av diego

Överbleck 2.0

Idag fick vi börja denna underbart svettiga dag med att riva en del av förra besökets panel. Efter en lång funderare (läs: googling) så kom vi fram till att det blev fel utfört runt överblecket (plåt som sitter över fönster). Så för att det nästan ska se ut som att ett proffs har byggt det och så att det inte börjar regna in efter några veckor, så fick vi helt enkelt göra om. Thats life.

Det man vill är att panelbrädan vid sidan om fönstret har ett hack som går runt blecket, så att fodret runt fönstret sedan täcker alla springorna. Då blir det tätt och så slipper man lappa en massa med lockläkt. Hade man tvingats lappa springorna med lockläkt direkt an mot fönsterfodret hade det både sett märkligt ut och varit ett helsike när man ska måla.

En sak är säker, skulle man bygga ett hus till efter detta så skulle det nog bli riktigt bra =) Men det undviker jag helst.

Kom igen Kristersson!

Jag är inte så värst förtjust i moderat politik, men när jag läste att Ulf Kristersson gett ett erbjudande till Centern om ett tilltaget landsbygdspaket, så blev jag allt lite muntrare idag.

Framförallt pga förslaget om att slopa det generella strandskyddet som infördes 1975. Självklart är det bra att vi hindrar alla rikingar från att bygga stora schabrak runt våra fina sjöar, men bredden på strandskyddet är galet. Som reglerna ser ut idag får man inte ens lägga ut en landgång utan att begå miljöbrott.

Vi har ju mark på över en hektar som gränsar till en stor sjö, men den är idag helt oanvändbar pga strandskyddet. Den sista biten ner till sjön är lite av ett träsk varför någon form av brygga eller landgång är ett måste. Men, man får inte bygga så mycket som en fågelholk där. Skulle strandskyddet försvinna finns det äntligen hopp om att kunna ta sig ner till vattnet och kanske även realisera en idé vi haft om ställplatser eller små enkla övernattningsstugor för uthyrning.

Miljömässigt finns det såklart många aspekter att ta hänsyn till, men lokal ekoturism är ändå bra mer hållbart för miljön än årliga flygresor till fjärran östern.

Snickarväder? Not!

Värmebölja eller inte, väggen måste upp. När man nu äntligen nyktrat till efter all fest och underhållning i midsommar så fick jag lite gjort idag, och nästa gång är det dags att stoppa dit det lilla söta fönstret som vi hittade på blocket för nåt år sedan.

Eftersom de gamla ytterväggarna har olika höjd och bredd och vinkel, så blir panelen inte helt identiskt uppsatt som på motsatt sida. Men om det någonsin ska bli klart så får man ta det för vad det är, ett 200 år gammalt torp. Som tur är så ser ju ingen båda väggarna samtidigt.

Trädkojan ska få vägg

Utsikten är visserligen fin från loftet, men det är på tiden att det kommer upp lite panel. Idag drog vi bort presenningen och satte upp de sista reglarna på utsidan, så nu är det bara att spänna upp lite vindpapp och spika panel. Om det nu finns nåt virke kvar att köpa hos bygghandlarn vill säga. Man har ju hört talas om nån virkesbrist på nyheterna som följd av att alla pandemisvennar ska bygga altan som substitut för att de stackarna inte kan åka på solsemester.

Ett grundligt jobb

Så skönt det hade varit att börja från noll. Grävmaskin, makadam, gjuta grund. Enkelt. Men så är inte fallet. Planteringsspade och borste är vår tillägnade utrustning för att ta sig ner till grunden. Man får spotta, fräsa, krafsa och svära men till slut har man tagit sig ner en halvmeter och rensat mellan de kantiga småländska uråldersstenarna.

Som jag förklarat i tidigare inlägg, så ska grundmuren putsas från insidan med bruk för att den ska bli stadig och tät. Det är som kallast ytterst mot muren varför man fyller upp extra mycket där med kapillärbrytande och aning isolerande lecakulor, sen lite linisolering på toppen.

Bara att jobba, jobba. Hoppas fina vädret håller i sig.

Skitat ned oss en aning

Tur man har gift sig med en riktig amasonkvinna som är ett med spaden. Skottkärrorna rullade på som i en stollagång men nu är det tömt på kolstybb och mossa i mullbänken. Nästa gång ska jag kräla på alla fyra och gräva ur det sista ut mot grundmuren så den kan cementas från insidan för att hålla gnagare ute.

Inget golv kan golva mig

Det var f*n vad golvplankorna satt, men den här gången hade jag förstärkning med mig, i form av en domkraft. Bara att pumpa upp tills det smäller till och spiken drar igenom plankan. Några av spikarna satt dock så djävelusiskt att hela golvbjälklaget lyfte.

Men skam den som ger sig, nu är golvet väck. Nu ska man bara se vilken vän man ska lura till att skyffla bort kolstybben….?

Skönt var det dock att se att golvbjälklaget (”stockarna”) var i toppskick. Lite maskätet såklart, men fullt funktionsdugligt, vilket sparar mig hutlöst många timmar. Det är bara att slafsa på lite olja så blir det som nytt.

När kolstybben sedan är borta kan jag putsa och täta murstocken från insidan och sedan fylla upp igen med lecakulor och isolering. För idag är det minst sagt lite blåsigt genom grunden…

Mjukstart i vårsolen

Idag blev det äntligen lite plats i kalendern för en tur till sommarstugan. Blev väl inga stora projekt gjorda, men vi städade upp lite i huset och rev de sista gamla skåpen och annat så vi kommer åt resten av golvet.

Det var så länge sedan vi var på plats, så man behövde åka dit bara för att ta en titt och kunna planera lite vad som ska göras under sommarens byggomgång. Ska bli skönt att dra igång igen…

Helt golvad

Det är galet korta dagar nuförtiden. När man ändå sitter inomhus och jobbar tänker man inte så mycket på det, men när man är långt ute i skogen och ska snickra blir det högst märkbart.

Idag blev det äntligen en tur ut i skogen, ja förmodligen den sista för det här året. Därför blev det lite fix och trix för att göra bygget redo för det nya året. Bland annat flyttade vi undan det stormfällda trädet som låg i vägen för infarten och konstaterade samtidigt att min gulliga lilla motorsåg mer kan klassas som en tandpetare än en cellulosaslaktare.

Menyn för dagen var vegokorv grillad på vår alldeles egentillverkade grillkol, och vilken klass den höll! Vi tände på och hann knappt öppna korvpåsen innan glödbädden var ett faktum. Det kan nog bli något av det där med tiden, när vi får ordning på kolmilan…

Sen avslutade vi en mycket lång dag med att skyffla kolstybb i torpet till efter att mörket hade fallit. En mycket bra dag, men skönt att den är över. Eftersom vi vill återanvända de antika men välbehålla golvplankorna, så tar det en evighet att bända upp det med kofoten, ja säkert en kvart per planka. Gamla hus är verkligen byggda för att hålla, vilket förmodligen är anledningen till att varenda golvplanka är fastnitad med en handfull decimeterlånga handsmidda spikar som efter hundra år nästan blivit ett med golvbjälklaget. Med andra ord, det här kommer ta tid…

Juletid är nära

Det har blivit bara någon enstaka tur till torpet den senaste tiden, dumma livet till att komma i vägen hela tiden! Lite småfix har det trots allt blivit gjort men som inte varit värt att rapportera om, sedan att vi flyttat till en större lägenhet har inte heller gjort att tid och pengar funnits i överflöd.

Vi kommer nog ta det lite lugnt med snickrandet under vintern, men ska försöka göra en kraftansamling om någon dag och få lite gjort så att man med gott samvete kan fira jul.