Ska utsidan bli klar innan månaden är klar så får man jobba hårt, men det underlättar med strålande sol och tio grader i luften…


Äntligen är våren äntligen här, åtminstone tillräckligt för lite snickerier och målerier. Spargrisen är fylld av våra surt sparade enkronor, så innan sommaren ska utsidan vara klar, minst. Takfoten har fått ett fint galvaniserat musnät som ventilerar insidan av taket och vid varma dagar släpper ut varm och fuktig luft vid nocken. Så kallad takfotsventilation.


Kan en miljon byggarbetare slänga ihop en stenpyramid ska vi nog allt klara av en fjantig liten trappa. Men precis som egyptierna så fick vi använda valsar att lägga under blocket, sen gick det fint att rulla det på plats.


Höjden blev inte riktigt så bra som vi hade hoppats på, så ytterligare ett trappsteg kommer behövas. Vi får se om det går att hitta en passande sten, annars kanske det kan funka med en massiv stubbe…
Jag är definitivt ingen plåtslagare, men det är inget som märks på våra fina fönsterbleck. Under gårdagens besök blev det även lite fix med fodret runt altandörren som vi aldrig riktigt fick klart när vi satte in dörren för två år sedan. Men i det mycket soliga vädret fick jag ordning på det hela, med en list som tätar fodret mot karmen så att getingar och andra illgörare inte kan ta sig in lika lätt.



Det börjar bli lite nervöst inför årets ”stora” odlingar. Kommer det att klara sig från vildsvinen? Kommer pumpsystemet funka? Kommer brunnen sina? Varmt nog? Kallt nog? Oavsett hur det faktiskt går till slut så är det ett väldigt roligt experiment, men riktigt superroligt blir det om vi får en årsförbrukning av tomater, potatis, vitlök, gurka och mycket annat. Zucchini ser jag särskilt mycket fram emot.
Växthuset fick vi upp idag, vilket inte är konstigare än ett gammalt partytält på 18 kvadratmeter där vi har bytt ut taket mot en armerad, transparent presenning.
Elstängsel är också beställt så någon gång under veckan ska det monteras upp så vi kan börja gräva ner alla förkultiverade växter. Till och med jordärtskockorna börjar få det trångt på balkongen, så växterna är alla lite ivriga om att få komma ut i det vilda.


Sedan blev det även lite ny panel på huset efter att jag hade varit hos min farbror och länsat hans virkesförråd. Nu är det bara ett femtontal brädor kvar för att få långsidan klar, men någon gång under året ska all panelen upp om vi så ska behöva sälja vår själ till djävulen (läs: banken).

När man väl tagit beslutet så går det fort att stoppa in den. Hmm det var en märklig mening när man tänker efter, men det är ju såklart treglasfönster jag pratar om. Vad trodde du…?

Vintern närmar sig så vi kunde inte dra på beslutet längre, utan det får helt enkelt bli våra moderna vridfönster som vi köpte för något år sedan. Med lite spröjs så ska de nog se tillräckligt gamla ut. Så nu är det ”bara” lite fler brädor och lockläkt kvar att slå upp sen är ännu en sida klar.
Fönster är ett viktigt inslag på ett hus, ja kanske ett av de viktigaste. Vi har letat med ljus och lykta efter begagnade fönster i rätt allmogestil och storlek, men tyvärr inte haft något flyt. Men vi har en uppsättning moderna vridglasfönster, så det blir helt enkelt att snickra egna spröjs och montera in dem ändå. Går ju alltid att riva ut och byta till allmogefönster senare om man skulle hitta några som passar. För man vill ju gärna ha samma stil som badrumsfönstret vi satte in för ett tag sedan…

För er som inte vet vad spröjs är, så är det vita ribbor som går kors och tvärs på fönster. Förr i tiden kunde man inte göra så stora glasskivor varför man delade upp fönsterbågarna i flera små glas. Även moderna fönster har ofta spröjs, men då är det bara för prydnad som sitter utanpå glaset.
Tack blocket för det här fina badrumsfönstret vi hittade tokbilligt. MEN, det var ju svart och inte vitt!
Därför fick det bli någon timmes lattjande med värmepistol, sandpapper och beckers utegrund. När man köper oljefärg är det viktigt med kvalitet, men det är sjukt att man får ge tre gånger så mycket för en liter färg än vad vi gav för hela fönstret.


Det går framåt men det är så galet drygt att fixa till allt det gamla. Väggarna är kurvigare än en brasiliansk primadonna, så innan man ens kan slå upp läkten måste man yxa, hacka och fräsa som en tok. Inte ens efter någon timmes idogt slipande och mätande blir det helt perfekt, men det håller sig åtminstone inom acceptabla ramar för vad som kan kallas ”pittoreskt”.
