Med lite hjälp från frugan så har vi nu äntligen fått ordning på taket i loftet. Det är först när man slår upp läkt som man ser hur vågigt det är på sina håll mellan takstolarna, så att få de enkla takskivorna (masonit) att gå i rak linje var en riktig utmaning. Men nu äntligen är första raden uppe och man kan mäta på millimetern för att sätta upp resten av ”läkten”. Reglarna man sätter under ett tak har egentligen ett annat namn som jag inte kan komma på just nu hur mycket jag än gnuggar geniknölen, men vi har snålat och kört på billigare och smalare ströläkt. Masoniten väger så lite att det inte spelar någon roll och att spara någon tusenlapp på virke har vi absolut inget emot.

Det var helt rätt beslut att öppna upp stora rummet på det här viset och få ungefär fyra meters takhöjd. Det ger bättre luftcirkulation, ljus och rymd. Även om man såklart hade fått några kvadratmeter extra yta på vinden om man hade spikat igen alltihop.

Om du är en sån där ”göra allt enligt regelboken”-snickare så kanske du har märkt att vi inte har någon ångspärr eller byggfolie. Det beror på att hela huset är byggt för att klara av att stå ouppvärmt på vintern och då krävs mer ventilation än vanligt. Den mörkare isoleringen i nocken är linisolering, vilket kan buffra fukt och på så vis balansera luftfuktigheten en aning för att undvika kondens. Hela taket är ventilerat på insidan av isoleringen, med utsläpp längs hela nocken. Men det är alltid klokt att ha en luftavfuktare igång under vissa perioder.