Precis som alla saker som är värda att vänta på så tog det lite längre tid än planerat, men nu äntligen har vi fått ordning på vårt sågverk. Snart ska det anlitas lite bärhjälp och sågas upp virke.

Det blev en hel del felsökning och ombyggnationer, för ritningar det fanns det inga att hitta. Stålrör, elmotor och en galen smålänning med svets var allt som vi hade att tillgå.
När vi trodde att mojängen äntligen var färdig så började problemen sakta hopa sig och hur väl vi än försökte så vandrade sågbandet än hit och än dit i stocken. Vi vinklade, bände, slipade och svetsade men inget av det verkade fungera.

Men till sist så fann jag boven i dramat – smörjningen! Efter att vi hade byggt en droppsmörjning som oljar in sågbandet med vatten och såpalösning så gick det hela som smort. Bokstavligt talat. Såpalösningen tog bort all lösegg som fastnade på tänderna och då sågade plötsligt maskinen dubbelt så fort och tillräckligt rakt för att göra den mest kräsna byggmästaren nöjd. Inte så pjåkigt då vi bara betalat en tusenlapp för delarna, mycket tack vare allt gammalt skrot vi redan hade liggandes och en 2hk pumpmotor vi fick från en vän. Hjulen kostade hundra kronor stycket på ”feltema”. Kullager någon hundralapp de också samt en femhundring totalt för två remskivor. Sågbanden hittade vi hos en svensk tillverkare som producerar måttbeställt till kanonpriser på bandsågblad.se.
Tyvärr så gick det inte lika bra att såga furu, som är mycket segare och mer fyllt av kåda. Lövträdspanel däremot verkar fungera utmärkt. Hela innertaket ska täckas med tunn vitlaserad träpanel på cirka 80 kvadratmeter. Så det är bara att sätta igång och såga…

För att avsluta en redan bra dag på topp, så grävde vi även upp våra potäter. Det har varit så galet regnigt och blött i år att vi var rädda att knölarna hade ruttnat, för blasten var gul och låg nästan på backen trots att den knappt hade hunnit blomma. Men hela 9 kilo rotfrukt blev det sammanlagt, vilket vi är mer än nöjda med efter så lite underhåll som det var med det hela. Bara att gräva ner, vänta och sen gräva upp igen. Nästan så att vilken idiot som helst klarar det. Förvånansvärt jämnstora och runda var de också, så potatis lär det nog odlas mer av i framtiden…